Dagarna
aldrig ensamma
i klasar, likt saltklumpar,
kristallerna som bryter
forna barns fnitter
och svarta hattskärmar
under ögonen
hos de som fornhet
fastslår.

Dagarna
ni eldflugor redlöst berusade
av frånvarons nektar
Ni bringar ingenting
och fråntar ingenting heller
Lampionerna mönstrade
i farstu till alltid
ensamma natten.

Här!
låt oss tillbe tillsammans
eran frälsare
Den store ursjuke
Middagen
som är lovad
Lunas hand.

R.K.